Jag blev nästan filmstjärna
Egyptens kultur fanns tillgänglig för 5000 (fem tusen) år sedan. Just när jag höll på som bäst med mina utforskningar fick jag ett märkligt samtal: Kan du komma till Stockholm ett tag och spela råtta?
Det är ett erbjudande man bara får en gång i sitt liv, tänkte jag. Och Egypten ligger kvar. Detta arma utfattiga land som tvingar arbetslösa unga män att ta bussen i nio timmar för att komma till konstruerade semesterorter vid Röda havet för att arbeta.
Ahmed, Muhammed och Aly – jag kommer tillbaka. Det var bara så att jag måste åka hem ett tag och tala som en råtta.
Rätt. Det var en talroll. En animerad film. Man skulle tro att regissören skulle kunna hitta någon enda människa i Sverige som var bättre skickad att tala som en råtta. Men icke.
Det fick bli jag.
Det är något med min röst. Jag tänkte också: Kanske jag får en roll, kanske jag blir filmstjärna. Jag vet inte.
Det var rösten de ville ha.
Men. För att säga som sanningen är: Jag gick och såg Metropia som hade samma regissör, Tarik Saleh.
Det är en animerad talfilm som kan göra vem som helst tokig. Så märkliga filmer ser man inte varje dag.
Märkligt nog är Tariks far egyptier. Han rådde mig, Tarik, att snarast återvända till Röda havet. Jag tog med mig Nybörjarbok i arabiska.
Och när jag väl var framme råkade jag ut för sällsynt passionerad man.
Fortsättning följer.
Här är mannen som anser att jag har Sveriges bästa röst. Såsom råtta. Bästa råttröst. I övrigt vet jag inte om han tycker att någon annan är bättre på något. Utom han själv förstås.
Taggar: Tarik Saleh
