Går det att tala en dator till rätta?

För första gången i mitt liv sitter jag bredvid en kompisch som talar med datorn. Självklart får hon inget svar. Vem har hört talas om en dator som pratar på svenska? Möjligen norska? Kan ni datorspråket? Själva koden?

Men tanken är att datorn i sitt hjärta. Ja, jag vet att ni tycker att jag ska skriva hårddisken, men det låter lite rostfritt stål, tycker jag. Tanken är att datorn ändå förstår. Att den har intuition och känner av själva fingertopparna.

Det finns de som trycker försiktigt som om de kelade med ett litet spädbarn. Men de flesta jag känner kommer från skrivmaskinernas tid. Ja, det var förr. En skrivmaskin var alltså en apparat med tangentbord och den hade färgband. Hur mycket man än tryckte på tangenterna så fungerade den inte förrän man satt papper i maskin.

Det här var på den tiden då en hel del chefer på de stora tidningarna domderade om att man skulle skriva om den senaste eldsvådan. Ifall man såg det minsta frågande ut röt de till: Papper i maskin!

Det är gammal tidningsslang och inget ni behöver bry er om.

Vad ska man tro? Kan datorn känna av hur hårt du trycker? Känner den i sitt hjärta: Här har vi en som gått på kurs och har rätt fingerställning. Jag gör väl som hon t(r)ycker då.

Eller är datorn bara en av alla dessa hushållsmaskiner som  vi omger oss med för att tiden ska gå.  Det är vad alla fabrikanter av diskmaskiner tror att vi vill ha. Har ni en tystgående diskmaskin? Lite väl tyst kanske? Vad är meningen?

Ingenting ska höras. Det ska vara så nu. Inga oljud. Utom natten till lördag. Då ska det var AC/DC.

Det är en del av vår tillvaro. Medan detta pågår finns det många datorer som morrar. Det hörs knappt. Ibland kan man lyssna till en susning. Den betyder: Snälla du, stäng av mig. Logga ur. Låt mig få sova.

Sånt hände aldrig förr. På skrivmaskinens tid. När man slutat skriva blev det moltyst.

Å andra sidan: När man skrev hördes det tydligt. Det knattrade. Folk tänkte: Oj, hon jobbar. Hon har kommit igång. Ingen skrivkramp här inte.

Nu är det bara jag och datorn och ingen mänska hör om jag skriver eller inte, för det knattrar inte.

Min kompisch här lider lite av detta tillstånd. Det är därför hon vädjar till datorn: Kom igen!

Men varje dator har sina egna stigar och lyssnar inte till människan, skulle jag tro.

Frågan är: Till vem lyssnar datorn? För något magiskt är det. Just nu t.ex. När min dator är på bra humör och gör som jag vill.   Annat var det i morse. Rena natta.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

Lämna en kommentar